Låt oss gå rakt på sak. Halterna av flera farliga ämnen i Östersjön har sjunkit under decennier, men problemet är inte löst. Poängen är att vissa ämnen fortfarande ligger nära eller över riskgränserna vid ett fåtal stationer. För att vara tydlig: ett indexvärde över 1 indikerar hög miljörisk enligt den nationella övervakningen. Två provtagningsstationer i Östersjön rapporterades över denna gräns under 2024. Om vi ska vara ärliga, så betyder det att förbättringar sker, men fortsatt handling krävs.
Vad händer i Östersjön?
Vad som är viktigt: exponeringen för PCDD/F, PFOS, HBCDD och Hg har minskat, men nivåerna ligger fortfarande nära gränsen för hög miljörisk i delar av Östersjön.
Exakt fakta: indikatorn bygger på ett sammanslaget index där värden över 1 visar hög risk. År 2024 fanns två stationer (Ängskärsklubb och Harufjärden) över den gränsen. PFOS förbjöds i Sverige 2008, och kvicksilver (Hg) fick ett generellt förbud 2009. Mätserier visar tydliga minskningar sedan 1980-talet för många ämnen, men vissa ämnen är mycket persistenta och sjunker långsamt.
Poängen är att övervakningen visar både framsteg och varningsflaggor. Indikatorn inkluderar i dag främst PCDD/F (dioxiner), PFOS, HBCDD och Hg. Tidigare ingick även DDE, CB-153, HCH och HCB fram till och med 2023. För att lyckas behövs fortsatt provtagning och åtgärder för de ämnen som är svårnedbrytbara.
Varför minskar vissa ämnen?
Kärnan i frågan: förbud, regler och bättre industrimetoder har lett till minskade utsläpp, vilket syns i lägre halter över tid.
Regler spelar roll. Exempelvis ledde förbud mot PFOS 2008 och skärpta regler för dioxinbildande processer till lägre utsläpp. Internationella konventioner, nationella förbud och ändrade produktstandarder (till exempel begränsningar för bromerade flamskyddsmedel) har långsiktiga effekter. HBCDD reglerades globalt 2014, vilket minskar fortsatt tillförsel.
Fokusera på detta: sedimentlagring och atmosfärisk deposition gör att vissa ämnen dröjer kvar i systemet länge. Därför ser vi långsamma trender; även efter ett förbud kan halterna sjunka först över decennier. Det förklarar varför Östersjön fortfarande har lokala höga värden trots generella förbättringar.
Hur påverkar det dig och fisk?
För att vara tydlig: risken handlar både om miljöpåverkan och mattrygghet. Vissa fiskarter kan ackumulera miljögifter i högre grad, och därför rekommenderas lokala råd för fiskkonsumtion i områden med högre halter.
Konkreta riktlinjer: myndigheters gränsvärden för konsumtion och effektvärden (till exempel µg/kg våtvikt för olika ämnen) används för att avgöra när fisk bör undvikas eller begränsas. När indexet är över 1 finns en risk för biologiska effekter och eventuella konsumtionsbegränsningar kan vara aktuella.
| Ämne | Effektvärde (µg/kg våtvikt) | Status |
|---|---|---|
| DDE | 5 | Tidigare i indikatorn |
| CB-153 | 75 | Tidigare i indikatorn |
| PCDD/F | 0,0012 | Aktuell |
| PFOS | 33 | Aktuell, förbjudet 2008 |
| HBCDD | 167 | Aktuell, reglerad 2014 |
| Hg | 20 | Aktuell, förbud 2009 |
Vad kan vi göra för att påverka utvecklingen?
Gör så här: sänk utsläpp, stöd regelverk och välj produkter utan persistenta ämnen. Rekommenderat tillvägagångssätt är att följa myndigheters råd, undvika produkter med PFAS och bromerade flamskyddsmedel när du kan, och att stödja lokala saneringsprojekt.
Här är ett praktiskt råd: om du fiskar eller köper lokal fisk, kontrollera lokala konsumtionsråd och följ dem. För att lyckas behöver du också påverka beslutsfattare genom att rösta för miljöpolitik, stödja miljöorganisationer och väljare som prioriterar havsmiljö.
Om vi ska vara ärliga kräver större förbättringar regionalt samarbete. Östersjön är ett slutet vatten med flera kustländer; därför behövs HELCOM-samarbetet och EU-regler för att ta itu med långlivade organiska föroreningar och atmosfärisk deposition över gränser.
Hur har övervakningen gått till?
Indikatorn baseras på data från nationell miljöövervakning där koncentrationer i sill/strömming mäts på fasta stationer. Metodiken relaterar koncentrationerna till effektvärden och väger ämnenas relativa toxicitet. Verktyg som CHASE (använt inom HELCOM) används för att få fram indexvärden. Ett KE-värde över 1,0 tolkas som potential för biologiska effekter.
Lokaler som ingår i mätningarna är bland andra Väderöarna, Fladen, Byxelkrok, Utligan, Landsort, Ängskärsklubb och Harufjärden. Dataleverantörer inkluderar Naturhistoriska riksmuseet (NRM) och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU).
Vanliga frågor
Är det säkert att äta fisk från Östersjön
Det beror på område och art. Generellt har halterna av många ämnen minskat och risken är lägre än förr, men i vissa områden där indexet överstiger 1 kan lokala konsumtionsråd eller varningar gälla. Kontrollera Livsmedelsverkets och lokala myndigheters råd för aktuell information.
Vilka ämnen är mest problematiska nu
Idag fokuserar man främst på dioxiner (PCDD/F), PFOS, HBCDD och kvicksilver (Hg). Dessa ämnen är persistenta, bioackumulerande eller särskilt giftiga. Vissa äldre ämnen som DDE och PCB:er ingick tidigare men har minskat mycket sedan förbuden på 1970-talet.
Tar förbudden effekt direkt
Nej, effekterna syns över tid. Vissa förbud (som PFOS 2008) ger minskade utsläpp snabbt, men ämnen som redan hamnat i sediment och i näringskedjan kan ta decennier att bryta ner. Därför ser vi gradvisa förbättringar över lång tid.
Vad gör myndigheterna för att minska riskerna
Myndigheter övervakar halter, sätter gränsvärden och beslutar om förbud eller begränsningar. De deltar också i internationellt samarbete (HELCOM, EU) för att minska gränsöverskridande utsläpp och ställa krav på produkter och industriell praxis.
Det här gör du nu
Följ lokala konsumtionsråd och välj säker fisk. Undvik produkter som innehåller PFAS eller onödiga flamskyddsmedel. Stöd regler och politiska beslut som minskar utsläpp av långlivade ämnen. Engagera dig lokalt eller digitalt för bättre övervakning och renare hav.